Hoppa till innehåll
    Tillbaka till artiklarna

    LVU ersätts av två nya lagar 2027: så påverkas din konsulentverksamhet

    23 juli 2026 · Uppdaterad 19 oktober 2026
    Ett ljust svenskt trapphus med vilplan i morgonljus, träräcke, en löpare i trappan, inramade tavlor på väggen och en grönväxt vid ett fönster

    LVU ersätts av två nya lagar den 1 januari 2027. Riksdagen har beslutat lagarna och de är utfärdade som SFS 2026:1600 och SFS 2026:1601. Grunderna för när ett barn kan placeras, hur länge en placering kan bestå och vilken tyngd barnets anknytning till familjehemmet får ändras på ett sätt som direkt påverkar vardagen i varje ärende.

    Den nuvarande lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) delas upp i lag (2026:1600) om omhändertagande för vård av barn och unga och lag (2026:1601) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Merparten av dagens bestämmelser förs över, men på några punkter är förändringen reell. Här går vi igenom vad som ändras och vad det betyder för familjehemmen ni ansvarar för.

    Bakgrunden är ett barn som skickades tillbaka

    Reformen har en tydlig upprinnelse. Efter att treåriga Esmeralda i januari 2020 flyttades från sitt familjehem till de biologiska föräldrarna, där hon senare hittades död, växte kravet på en lagstiftning som väger barnets anknytning tyngre. Den första omgången regeländringar fick namnet lex Lilla hjärtat. Den nya propositionen beskrivs av regeringen som nästa steg: ett samlat och stärkt barnrättsperspektiv i hela regelverket kring tvångsvård.

    Regeringen har valt att skriva om strukturen, samla barnets och den unges rättigheter i ett eget kapitel i respektive lag, och skapa en ny grund för placering som inte fanns tidigare.

    Anknytning blir en egen grund för placering

    Den mest konkreta nyheten för familjehemsvården är att anknytning blir en egen grund för omhändertagande (3 kap. 5 § i den nya lagen). I dag kan ett barn som bott flera år i ett familjehem behöva flytta tillbaka till en vårdnadshavare även om den starkaste känslomässiga bindningen finns i familjehemmet. Den nya grunden ger socialnämnden möjlighet att besluta om fortsatt vård just för att skydda den anknytning barnet byggt upp.

    Skillnaden mot dagens verktyg är att den blir mer varaktig. Flyttningsförbud, som redan finns, innebär ett förbud för vårdnadshavaren att flytta barnet från familjehemmet, men är till sin natur ett tillfälligt beslut. Den nya anknytningsgrunden kan ligga till grund för en placering som pågår över tid. För ett barn som rotat sig i ett familjehem är det skillnaden mellan en tillfällig paus och en trygg framtid på samma adress.

    Samtidigt justeras förutsättningarna för omhändertagande åt andra hållet också. Regeringen vill göra det lättare att skydda barn från kriminella hemmiljöer och från hedersrelaterat våld och förtryck. Bland förhållandena i hemmet som kan ligga till grund för vård nämns nu uttryckligen negativ social kontroll (3 kap. 2 §). Reformen drar alltså i två riktningar samtidigt: mer stabilitet där barnet har det tryggt, och snabbare skydd där hemmiljön är skadlig.

    Vad det betyder i praktiken för konsulentverksamheten

    Om anknytning ska väga tyngre i besluten måste anknytningen också gå att beskriva. Det är här arbetet landar hos er. Socialnämnden fattar besluten, men det är konsulenten och familjehemmet som sitter närmast barnets vardag och ser hur bindningen ser ut, hur den utvecklas och vad som händer när den bryts.

    I praktiken innebär det tre saker.

    För det första blir den löpande dokumentationen av relationen mellan barn och familjehem viktigare som beslutsunderlag. Iakttagelser om trygghet, rutiner, hur barnet reagerar vid umgänge och vad barnet självt uttrycker blir uppgifter som en handläggare kan luta ett beslut mot. Anteckningar som skrivs samma dag som något händer väger tyngre än en sammanfattning som konstrueras i efterhand inför en omprövning.

    För det andra får barnets egen vilja större plats. När barnets inställning ska väga tyngre i besluten räcker det inte att notera att barnet är hört. Det behöver framgå vad barnet uttryckt, hur det tolkats i förhållande till ålder och mognad, och hur det påverkat bedömningen. Det ställer krav på hur ni fångar och dokumenterar barnets röst över tid, inte bara vid ett enskilt samtal.

    För det tredje blir kontinuiteten i själva placeringen ett kvalitetsmått i sig. En lagstiftning som premierar stabilitet gör det ännu dyrare, både för barnet och för verksamheten, när en placering spricker i onödan. Det stärker argumenten för noggrann matchning och tät handledning från start. Vi har tidigare skrivit om varför ungefär var fjärde familjehemsplacering bryter samman och vad som håller ihop dem. Den nya lagen höjer insatsen ytterligare.

    Rättssäkerheten skärps åt båda håll

    Parallellt med anknytningsgrunden innehåller lagen bestämmelser som handlar om rättssäkerhet. Barnets och den unges rättigheter samlas i ett eget kapitel, vilket gör dem lättare att hitta och att åberopa. Regeringen har samtidigt lämnat en separat proposition om åtgärder inom socialtjänsten när samtycke saknas, som i vissa fall ska ge socialnämnden möjlighet att besluta om insatser utan samtycke från vårdnadshavare eller barn.

    För en verksamhet betyder skärpt rättssäkerhet i grunden en sak: besluten kommer att granskas hårdare, och underlaget som ligger till grund för dem kommer att granskas hårdare. En placering som vilar på anknytning måste kunna försvaras med konkreta iakttagelser över tid, inte med en allmän känsla av att barnet trivs. Verksamheter som redan har ordning på sin löpande dokumentation står betydligt tryggare den dagen ett beslut prövas.

    Tidslinjen: 1 januari 2027, men förberedelserna börjar nu

    Propositionen lämnades till riksdagen sommaren 2026, efter att utkastet varit ute på remiss under vintern. Riksdagen har beslutat lagarna och de träder i kraft den 1 januari 2027. Ett beslut som fattats enligt LVU räknas då som ett beslut enligt motsvarande bestämmelse i den nya lagen, enligt övergångsbestämmelserna, så pågående placeringar fortsätter.

    Det mesta ni behöver göra är sådant som stärker kvaliteten oavsett lagändring. Tre frågor är värda att ställa redan nu:

    1. Fångar er dokumentation hur barnets anknytning till familjehemmet ser ut och förändras, eller står det mest formalia i journalen?
    2. Går det att visa barnets egen inställning över tid, med datum och sammanhang, om ett beslut skulle omprövas?
    3. Hur snabbt kan ni ta fram ett samlat underlag för ett enskilt barn när en handläggare ber om det inför en prövning?

    Kan ni svara tryggt på de tre frågorna är ni väl rustade för det nya regelverket. Kan ni inte det är tiden fram till årsskiftet väl använd till att bygga upp rutinerna.

    Omsio är byggt för just den löpande dokumentationen som en anknytningsbaserad lagstiftning kommer att kräva: journalanteckningar som skrivs samma dag, barnets röst och uppföljning samlade per placering, och ett underlag som går att ta fram för ett enskilt barn utan att leta i flera system.

    Vanliga frågor

    Den 1 januari 2027. Lagarna är beslutade av riksdagen och utfärdade som SFS 2026:1600 och SFS 2026:1601.

    Lag (2026:1600) om omhändertagande för vård av barn och unga, och lag (2026:1601) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Merparten av dagens bestämmelser förs över.

    Att socialnämnden kan besluta om fortsatt vård just för att skydda den anknytning barnet byggt upp i familjehemmet (3 kap. 5 § i den nya lagen). Skillnaden mot flyttningsförbud, som redan finns, är varaktigheten: flyttningsförbudet är till sin natur ett tillfälligt beslut.

    Att beskriva anknytningen konkret över tid, inte som en allmän känsla av att barnet trivs: iakttagelser om trygghet och rutiner, hur barnet reagerar vid umgänge, och vad barnet självt uttryckt, med datum och sammanhang.

    Vill ni se hur det fungerar i praktiken?

    Omsio samlar placeringar, rapporter, avtal och kommunikation för familjehem, HVB och stödboende på ett tryggt ställe.

    Ny LVU-lag 2027: anknytning väger tyngre i familjehem