Efter 18 — vad regeringens uppdrag om kvarboende i familjehem betyder för din verksamhet

Varje år fyller hundratals familjehemsplacerade unga 18 år. Samma dag upphör ofta placeringen - oavsett om den unge är redo att stå på egna ben eller inte. I januari 2026 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att föreslå åtgärder som gör det möjligt för fler att stanna kvar. Det är ett tydligt erkännande av ett problem som konsulentverksamheter har sett länge.

Frågan är vad uppdraget innebär i praktiken, och hur du som verksamhetsansvarig bör förbereda dig.

Vad uppdraget faktiskt säger

Regeringen konstaterar att alltför många placeringar avslutas i samband med 18-årsdagen, trots att den unge fortfarande behöver stöd och trygghet. Socialstyrelsen ska kartlägga hur vanligt det är, varför det sker, och vilket stöd kommuner, familjehem och unga själva efterfrågar.

Socialstyrelsen ska också föreslå konkreta åtgärder för att fler unga som vill det ska kunna bo kvar i sitt familjehem efter att vården enligt SoL eller LVU har upphört.

Bakgrunden är tydlig: placerade unga har en förhöjd risk för psykisk ohälsa och svårigheter att etablera sig i vuxenlivet. Många saknar trygghet och stöd utanför familjehemmet. Att kunna stanna kvar ger kontinuitet under en avgörande övergångsperiod.

Varför det här berör konsulentverksamheter direkt

Idag upphör de flesta konsulentstödda placeringar när den unge fyller 18. Det beror sällan på att behovet försvinner - snarare på att den juridiska grunden för placeringen upphör, och att kommunens finansiering följer samma logik.

Om Socialstyrelsens förslag leder till lagändringar eller nya riktlinjer som underlättar kvarboende, kommer det att påverka flera delar av din verksamhet:

• Avtal och ersättningsmodeller. Nuvarande ramavtal är ofta utformade för placeringar av barn under 18. Kvarboende kräver nya avtalsformer, och frågan om vem som finansierar vad efter 18 kommer att behöva lösas.
• Familjehemmens förutsättningar. Att stödja en ung vuxen är inte samma sak som att stödja ett barn. Handledning och utbildning behöver anpassas till den nya situationen - frågor om självständighet, gränser och den unges eget inflytande blir centrala.
• Uppföljning och dokumentation. Om placeringen formellt upphör men den unge bor kvar, behöver verksamheten ändå följa upp hur det fungerar. Det ställer krav på dokumentationsrutiner som sträcker sig bortom den ursprungliga vårdplanen.

Övergången vid 18 - ett strukturellt problem

Forskare vid Linköpings universitet har visat att 74 procent av landets socialtjänster rapporterar att det är svårt eller mycket svårt att rekrytera familjehem. En av de vanligaste anledningarna till att potentiella familjehem tvekar är osäkerhet kring det stöd de kommer att få.

Den osäkerheten förstärks vid 18-årsgränsen. Familjehem som har byggt en relation med en ung person under flera år ställs plötsligt inför valet att fortsätta utan formellt stöd, eller att se den unge flytta ut i ett läge där hen kanske inte är redo.

Det handlar inte om bristande vilja hos familjehemmen. Det handlar om ett system som inte är byggt för övergångar. Vården slutar abrupt vid en juridisk gräns som sällan sammanfaller med den unges faktiska mognad eller behov.

Problemet har dokumenterats upprepade gånger. Socialstyrelsen beskriver själva att placerade unga är en särskilt utsatt grupp, och att kopplingen mellan placering och psykisk ohälsa är väl belagd. Att bryta kontinuiteten vid 18 riskerar att förvärra den bilden.

Vad du kan göra redan nu

Socialstyrelsens uppdrag ska resultera i förslag, inte i färdiga regler. Men det finns ingen anledning att vänta. Verksamheter som förbereder sig nu kommer att ha ett försprång den dag nya riktlinjer eller lagändringar kommer.

Kartlägg era avslut

Börja med att gå igenom hur era placeringar har avslutats de senaste åren. Hur många avslutades i samband med 18-årsdagen? I hur många fall fanns det en uttalad önskan om kvarboende som inte kunde tillgodoses? Den typen av data ger er en konkret bild av hur stort behovet är i just er verksamhet.

Utveckla ert stöd efter placering

Fundera på vilka former av stöd ni skulle kunna erbjuda familjehem och unga efter att den formella placeringen upphört. Handledningssamtal, kontaktperson, eller enklare uppföljningsrutiner - det behöver inte vara omfattande för att göra skillnad.

Förbered er dokumentation

Om kvarboende blir vanligare kommer det att ställa nya krav på hur ni dokumenterar övergången och det fortsatta stödet. Se till att ert journalsystem kan hantera uppföljning som sträcker sig bortom den ursprungliga placeringens ramar. Strukturerad dokumentation från dag ett gör det enklare att visa vad ni gör och varför - både för kommunen och vid tillsyn.

Prata med era familjehem

Har ni frågat era familjehem hur de ser på kvarboende? Vilka förutsättningar de behöver för att det ska fungera? Den dialogen ger er inte bara värdefull information - den visar också att ni som verksamhet tar frågan på allvar.

En fråga om långsiktighet

Regeringens uppdrag är ett steg i rätt riktning. Men det kommer inte att lösa allt. Den verkliga förändringen sker i den dagliga verksamheten - i hur vi planerar, stödjer och följer upp placeringar med sikte på den unges hela framtid, inte bara fram till 18-årsdagen.

För konsulentverksamheter innebär det ett skifte i perspektiv. Placeringar behöver ses som långsiktiga relationer, inte som tidsbegränsade uppdrag. Och det stöd ni erbjuder era familjehem behöver spegla den verkligheten.

Den verksamhet som bygger för kontinuitet - i stöd, i dokumentation, i relationen med familjehemmet - kommer att stå bättre rustad, oavsett exakt vilka förslag Socialstyrelsen landar i.

Omsio är byggt för att följa barnet och den unge genom hela placeringen och vidare - med journalföring, uppföljning och stöd samlat på ett ställe.